Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skynda fram och genom ett plötsligt anfall göra slut på situationen,
men alla hans känslor uppreste sig mot ett sådant tillvägagångssätt,
oaktadt hans eget lif nyss sväfvat i allvarlig fara vid
ett liknande angrepp. Hans kinder voro visserligen blossande
röda, och hans ögon glänste af stridslystnad, hans läppar voro
fast tillslutna, och alla hans muskler spända, men i stället för att
affyra sin bössa mot fienden, sänkte han den mot marken, som
en skytt, hvilken vill taga sitt villebråd i närmare betraktande
innan han dödar detsamma.
— Nej, nej, mumlade han, utan att han egentligen själf
visste hvad han sade, nej, det är nog sant att indianerna
begagna sig af ett dylikt handlingssätt, men det strider mot en
kristens natur. Först må uslingen ha tillåtelse att ladda sitt
gevär, och sedan kunna vi möta hvarandra i ärlig strid som det
höfves män. Kanoten skall han ändå aldrig komma åt. Tid
att ladda skall jag dock unna honom, och sedan skall nog Gud
vara med den, som har rättvisan på sin sida.
Under tiden hade indianen varit så upptagen af sitt göromål
att han icke unnat sig tid att se efter hvart hans fiende tagit
vägen och han anade därför icke att denne befann sig i hans
närhet. Han fruktade blott för att någon annan skulle tillegna sig
kanoten och bortföra den, innan det blef honom möjligt att
förhindra det. Instinktmässigt hade han sökt skydd bakom
trädstammen, men han kunde ju på ett ögonblick vara vid
skogsbrynet och gifva eld. Afståndet mellan honom och hans fiende
kunde, efter hvad han förmodade vara högst ett hundratal fot.
Så snart vilden laddat sin bössa, började han också närma
sig skogsbrynet. Då trädde äfven Hjortdödaren fram ur sitt
gömställe och ropade till honom:
— Hallå, rödskinn! Du får gå den här vägen, när du
ämnar uppsöka mig. Jag är ung och oerfaren i strid, men dock
icke så oförsiktig att jag skulle stanna på en öppen plats blott
för att låta dig skjuta ned mig likt en uggla vid dagsljus. Nu
beror det på dig om det skall komma till strid oss emellan eller
om vi skola låta frid råda, ty min natur är en hvit mans natur,
och jag är icke en sådan människa som anser det för en hjältedat
att lömskt mörda mina medmänniskor i skogarna.
Indianen studsade tillbaka, då han plötsligt upptäckte den
fara, hvari han sväfvade. Han förstod något litet engelska
språket och fattade tämligen väl, hvad hans motståndare sade. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
