Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han icke dolde något af betydelse, men ändock ställde sig själf
i skuggan och på allt sätt sökte dölja indianernas nederlag.
Chingachgook uttryckte åter sin glädje öfver vännens ära,
hvarefter de båda reste sig och återgingo till sitt arbete, enär
klokheten bjöd dem att föra »Arken» längre bort från land.
Det var nu fullkomligt mörkt, och himlen var betäckt af
svarta moln, som dolde stjärnorna. Vinden hade gått öfver på
syd. Då detta var synnerligt gynsamt för Hjortdödarens planer,
lättade han ankar och lät fartyget drifva längre ut i sjön.
Seglet tillsattes, och då man icke längre behöfde ro, satte
sig Chingachgook, Hjortdödaren och Judith i aktern af fartyget,
den förstnämnde vid rodret. Här talade de om huru de skulle
förhålla sig under den närmaste framtiden och om de medel,
hvaraf de kunde betjäna sig för fångarnes befrielse.
På detta sätt förflöt en halftimme, under hvilken »Arken»
långsamt gled fram öfver vattnet, och mörkret blef allt tätare.
Plötsligt afbröts dock samtalet, i det Judith sprang upp och
frågade:
— Hörde du inte, Hjortdödare? Det är som om någonting
skvalpade i vattnet tätt invid oss.
— Jo, det ljöd som om en båt roddes med stor försiktighet.
I detta ögonblick böjde delawaren sig öfver relingen och
pekade hän mot den mörka horisonten, som om han plötsligt
upptäckt någonting synnerligt viktigt.
Hjortdödaren och Judith blickade båda bort i den riktning
hvaråt han visat, och fingo båda samtidigt se en kanot, i hvilken
det stod en person som rodde med stor ansträngning och ifver.
Allt var dock så höljdt i mörker, att de icke kunde tydligt
urskilja någonting.
— Jag skulle lätt kunna skjuta den som ror där, sade
Hjortdödaren, men först vill jag dock ropa honom an och fråga honom,
hvad han vill. — Håll! ropade han allvarligt och bestämdt.
När du kommer närmare, skjuter jag, och döden är säker. Håll
upp med din rodd och svara.
— Skjut blott och döda en stackars försvarslös flicka,
svarade en behaglig, mild kvinnostämma. Gå din väg,
Hjortdödare, och låt mig gå min!
— Hetty! ropade den unge mannen och Judith på samma
gång, och Hjortdödaren skyndade genast bort till den plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
