Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krutladdning, hvilken dock af fuktighet under tiden den legat obrukad
hade förändrats till ett enda förstenadt stycke.
En undersökning med laddstaken gaf vid handen, att båda
pistolerna voro laddade, ehuru de säkerligen i många år legat
obegagnade i kistan. Indianen var icke litet förvånad öfver
denna upptäckt, då han ju hade svårt att kunna tänka sig att
i ett skjutvapen hvarje dag icke skulle komma nytt krut och ny
laddning.
— Ja, här är åter igen ett bevis på blekansiktenas vanliga
lättsinne, sade Hjortdödaren. Vi skola affyra pistolerna och
därvid göra deras egare en vänskapstjänst. Lägg nytt krut
på fängpannan, Chingachgook, och låt oss taga ett mål för att se,
hvem af oss som är den bäste pistolskytten! Hvad det angår
att handtera ett gevär, tänker jag, att vi redan äro ense.
Hjortdödaren begaf sig med ett godt leende öfver sitt
infall ut på landningsbryggan med den andra pistolen och sökte
sig här ett föremål, som kunde tjäna honom till skottafla.
— Gå litet tillbaka, Judith, sade han. Vapnen ha varit
laddade i flera år och det kunde därför lätt inträffa en olycka.
— Då skulle du låta bli att affyra dem, Hjortdödare, svarade
Judith orolig. Kratsa hellre ut laddningen!
— Det strider emot skick och bruk, ja, det påstås till och
med att det är omanligt, fastän jag dock icke tror mycket på
ett sådant tal. Affyras måste de, så att vi kunna se, hvilken
af oss två, Chingachgook eller jag, som kan berömma sig af den
största skickligheten.
Judith gick några steg tillbaka, ställde sig vid sidan af
Hjortdödaren och lämnade Chingachgook ensam på bryggan. Denne
höjde flera gånger pistolen, sökte med tillhjälp af bägge händerna
att lägga an, flyttade sig ett par gånger för att intaga en bekvämare
ställning och tryckte ändtligen af med ett slags förtviflad
likgiltighet, utan att ha kunnat taga riktigt sikte. Den naturliga
följden blef, att han, i stället för att träffa den öfverenskomna
punkten å »Arken», icke ens träffade den stora farkosten, utan
kulan hamnade i sjön.
— Bra gjordt, Orm! Det var verkligen ganska skickligt
gjordt af dig, ropade Hjortdödaren med sitt sedvanliga vänliga
leende. Du har träffat sjön och det torde för mången, redan det,
vara en ganska vacker bedrift. Sådana där korta vapen passa
nu en gång för alla icke för rödskinn. Gå nu undan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
