Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visade Judith endast stormande glädje öfver systerns återkomst.
Hon tryckte henne till sitt bröst, kysste henne och öfverhopade
henne med de kärleksfullaste och ömmaste smeknamn. Hetty
besvarade hennes kärleksbevis, hvarefter hon till slut satte sig
ned för att begynna en berättelse om hvad hon upplefvat. I
detta ögonblick återvände Hjortdödaren in i rummet och lyssnade
uppmärksamt till berättelsen, medan den unge indianen,
likgiltig för allt omkring sig, lutade sig mot dörrposten.
— Nå, Hetty, tog Hjortdödaren till ordet, sedan den unga
flickan slutat sin berättelse, säg mig nu, var den timmerflotte,
på hvilken du är hitkommen, redan färdig eller blef den först
iordningställd, då du skulle begifva dig hit?
— Hjortdödare, den var redan färdig och låg i vattnet.
— Var den iordningställd för dig, Hetty, och låg den i
vattnet för att du skulle begagna den?
— Ja, det gjorde den. Den låg alldeles invid lägret, och
indianerna satte mig på densamma samt drogo flotten med tåg
bort till det ställe som ligger midt för kastellet, och så befallde
de denna yngling att ro mig hit öfver.
— Ja väl, och skogarna äro fulla af landstrykare, hvilka
nu vänta på resultatet. Nu förstår jag hela historien och vill
blott först gifva det unga rödskinnet här sitt respass, hvarefter
vi i lugn kunna talas vid om saken. Vill du, Judith, först hämta
elefanterna, som Chingachgook beundrade så mycket!
Judith hämtade elefanterna, hvarpå hon och Hetty
lämnade Hjortdödaren och den unge vilden ensamma.
Därpå började den förstnämnde ett samtal på irokesiska
språket, hvilket han var tämligen mäktig; först vinkade han dock
till ynglingen, att han skulle taga plats på kistan. Sedan denne
efterkommit befallningen, ställde Hjortdödaren plötsligt två af
elefanterna framför honom.
Hittills hade vilden ej med en enda min visat annat än
likgiltighet, fastän det i kastellet funnos många saker, som borde
ha varit fullkomligt nya för honom. Men i det ögonblick, då han
fick se de båda bilderna af det underbara okända djuret,
öfverväldigades han i den grad af öfverraskning och beundran, att
hans känslor gåfvo sig uttryck i ett högt rop af hänryckning öfver
den ovanliga synen. Genast därpå tycktes han dock vilja draga
sig tillbaka, liksom hade han blygts för sin dumhet att lägga
dessa känslor i dagen. Han kunde dock omöjligt taga sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
