Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den från stranden; enär en bakgrund af höga berg stängde
utsikten. En lätt byig vind var rådande, och till och med Hutter
hade, då han sköt ut »Arken» ur dess förtöjningsplats svårt att
säga från hvilket väderstreck den kom. I regeln var det ej svårt
att bestämma detta, om man blott iakttog hvilken riktning
skyarne togo öfver bergstopparna, men detta vär dock omöjligt i
natt, då hela himlahvalfvet tycktes vara en enda ogenomträngligt
mörk mur. På intet ställe syntes någon öppning i de
kompakta skymassorna, och Chingachgook började redan tvifla på,
att stjärnan skulle bli synlig, så att hans käresta kunde punktligt
hålla sitt löfte. Hutter hissade seglet, som det tycktes blott
för att komma bort från kastellet, då det ju var ytterst riskabelt
att längre dröja i närheten af detsamma. Det visade sig nu,
att vinden var syd-syd-ostlig. Detta var ytterst gynsamt för
våra vänner, och man lät i öfver en timmes tid fartyget drifva i
nordvästlig riktning, tills en kastby dref det öfver vattnet hän
emot vildarnas läger.
Hjortdödaren iakttog med ständig uppmärksamhet alla
Hutters och Hurrys rörelser. I början visste han icke om han
skulle tillskrifva slumpen eller en öfverlagd plan den riktning de
följde, men nu började han förmoda, att det sista var fallet, då
»Arken», innan två timmar hade förflutit, befann sig blott fem
hundra alnar från stranden och därtill alldeles invid indianernas
läger. Hurry hade emellertid haft ett samtal med Chingachgook,
hvilket nu meddelades Hjortdödaren.
— Den gamle fadern och den store granen vilja gärna se
huronskalper vid sina bälten, sade Chingachgook till sin vän.
Där finnes också plats för några i Ormens bälten, hvilka hans folk
skola söka efter, när han återkommer till sin hemort. Min
broder har en hvit hand och hvit mans natur. Han skall vänta
på oss och icke dölja sitt ansikte af blygsel öfver sin vän.
Mohikanernas store Orm måste göra sig värdig att vandra på
krigsstigen tillsammans med sin broder Falköga.
— Ja, Orm, jag ser nog, hur saken står. Att du ser dig om
efter skalper, förtänker jag dig icke, ty det hör till din natur, och
jag ser intet ondt däruti. Men var barmhärtig, Orm! Var
barmhärtig, det ber jag dig om, ty det kan ändå icke vara skam
för ett rödskinn att hysa barmhärtiga känslor! Börja icke din
krigarbana under kvinnors jämmer och barns nödrop! Handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
