Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidsutdräkten vid lägerskiftet icke dragit sig tillbaka till sina hyddor.
De hade tändt ett stort bål, dels för att få belysning och dels för
sin matlagning, och i detta ögonblick blossade det upp, i det en
mängd risbränsle kastades på detsamma. Hela skogen, och
i synnerhet lägret, var så klart upplyst som om det varit
illumeneradt med hundratals vaxljus. Arbetet för dagen var
slutadt, och hungern tillfredsställd.
Vid första blicken märkte Hjortdödaren, att många af
krigarne tvifvelsutan voro borta. Rivenoak befann sig
emellertid i lägret. Han satt alldeles invid bålet och visade en
medlem af stammen en af de elefanter, som hade väckt ett så
utomordentligt uppseende hos irokeserna. En gosse stod bakom
honom och tittade nyfiket öfver hans skuldror. Längre bort låg
ett halft tjog krigare lutade mot marken eller stödjande
ryggen mot trädstammar, ganska träffande bilder på lättjefull
ro och sorglöshet. De hade dock alla sina vapen i närheten;
dels stodo dessa rundt omkring trädstammarne, och dels hade
krigarne lagt dem öfver sina knän. Icke långt därifrån såg han
en grupp af kvinnor och barn. De skrattade och sladdrade på
sitt vanliga lugna sätt, men en man som noga kände detta folks
seder och bruk märkte dock tydligt, att allt icke tillgick på det
gamla vanliga viset. De flesta af de unga kvinnorna tycktes
hålla sig muntra och glada, men ett litet stycke från dem satt
en gammal häxa, hvilken, som Hjortdödaren förmodade, var
ålagd ett eller annat obehagligt uppdrag af höfdingarna, ehuru
han icke genast kunde komma underfund med hvari detta bestod.
Med den största ifver spejade Hjortdödaren efter Wah-ta-Wah.
Han kunde emellertid icke, hvart han än blickade, upptäcka
henne, ehuru han rätt ofta tyckte sig höra hennes klingande,
vackra skratt. Till slut började den gamla häxan att tala högt
med vredgad röst, och kort därefter såg man i bakgrunden ett
par mörka skepnader, som efter häxans befallning trädde
närmare intill bålet. Först såg man en ung krigare, och efter honom
följde två kvinnor, af hvilka den ena igenkändes af Hjortdödaren
som Wah-ta-Wah. Det var nu tydligt för den unge jägaren,
att Wah-ta-Wah bevakades af den gamla kvinnan och icke
kunde fly för att begifva sig till den aftalade platsen vid
sjöstranden. Hjortdödaren kunde märka, att hon var bedröfvad
däröfver, ty hon såg flera gånger upp mot himlen för att söka
upptäcka den stjärna, hvars ankomst hon själf hade valt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
