Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, gamle Tom brukade sätta stort värde på detta gevär,
svarade Hurry likgiltigt, i det han förde läderremmarna genom
snörhålen i sin mockasin. Jag är viss om, att Judith skall komma
på den förnuftiga tanken att förära mig bössan.
— Nå, det kan ju hända, att så kommer att ske, men det
skulle smärta mig. När en sak har kommit fullkomligheten så
nära, skulle det vara skada om den icke nådde den.
— Hvad menar du därmed, Hjortdödare? Skulle geväret,
icke taga sig lika bra ut, om jag bar det, som om någon annan
fick det i sin ego?
— Det säger jag icke, men jag påstår, att du icke skulle
kunna använda det på ett så fördelaktigt sätt som mången annan
man. Vore bössan i min hand, så skulle den dock på en dag
fälla mera vildt än den skulle göra på en hel vecka, om du egde
den.
— Nå, så behåll den, Hjortdödare, sade Judith lugnt;
den kan icke komma i bättre händer än i dina, och jag hoppas
till Gud, att den må stnna där i många, många år.
— Hvad säger du, Judith? sade Hjortdödaren med en
rörelse, som han blott sällan lade i dagen. Det kan icke vara ditt
allvar, ty en sådan gåfva kunde en verklig konung gifva och
äfvenledes en verklig konung med tacksamhet mottaga.
— Jag har aldrig varit mera allvarsam än i afton,
Hjortdödare, och därför är det också mitt allvar, att jag vill skänka
dig geväret.
— Vi skola tala om den saken en annan gång, Judith. Men
du får inte vara afundsjuk, Hurry, för att icke du fick bössan.
Judith är klok och vet nog, att hennes fars bössa skötes bättre
af mig än af dig, och därför måste du vara tillfredsställd med
afgörandet.
Hurry mumlade något i skägget, men man kunde icke höra
hvad han sade.
Inom kort var aftonmåltiden framdukad, och denna intogs
under djup tystnad. Strax därpå följdes hela sällskapet ut på
bryggan för att höra Hjortdödarens meddelande om ändamålet
med sitt besök, och de satte sig alla sex i en krets invid dörren
till kastellet.
— Mitt ärende måste uträttas, fast det icke är af den
behagligaste art, sade Hjortdödaren. Mingoerna hysa den
åsikten, att sjön och allt hvad som är på den nu är i deras våld. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
