Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty mitt eget öde är tvifvelsutan afgjordt innan solen i morgon
hunnit gå ned.
— Men du ämnar väl aldrig öfverlämna dig i de där
mördarnas våld? frågade Hurry häftigt. Det skulle ju vara höjden
af dårskap.
— Det kan nog vara, att du anser det så, svarade
Hjortdödaren lugnt. Jag för min del ämnar dock hålla mitt gifna ord
och vill före middagen i morgon återvända till indianlägret.
— Nå väl, när du inte själf vill ha det på annat sätt, så
— lef väl och rusa med öppna ögon i fördärfvet! sade Hurry
och aflägsnade sig med långa, raska steg. Snart var han
försvunnen i mörkret, och Hjortdödaren återvände lugnt och med
godt samvete till kastellet.
Då Hjortdödaren förtöjt kanoten och stigit upp på bryggan,
fann han alla i god sömn, med undantag af Judith, hvilken
väntade honom. Hon berättade nu för honom Hutters bekännelse
före sin död, och bad honom hjälpa sig med att genomsöka
kistan för att om möjligt finna namnet på hennes moster i Boston.
Hjortdödaren var genast villig härtill, och efter en kort stunds
sökande funno de en packe papper, hvilka innehöllo den äskade
upplysningen. Judith erfor, att hennes mor blifvit bortröfvad
af Tom Hutter just då hon, omedelbart efter sin mans död
befunnit sig på hemresa till England. Han öfvergaf då sitt
sjöröfvarelif och förde den olyckliga kvinnan och hennes två små
döttrar med sig bort till det ensliga ställe vid sjön i urskogen,
där hon, som redan blifvit berättadt, efter många års lidanden
slutligen dukade under för den ständigt tärande sorgen.
— Nu äga Hetty och jag dock en tillflyktsort, sade Judith,
sedan hon af torkat de tårar, som rikligt flödat utför hennes
kinder, sedan hon läst papperen. Min tant, min mors syster, skall
säkerligen icke stöta bort sina närmaste släktingar, och allt kan
ännu blifva godt, om Gud blott står oss bi och bevarar oss för
vildarna.
— Och hvad är er tant, Judith? frågade Hjortdödaren
deltagande. Tror ni, att hon vill mottaga och beskydda er?
— Hennes man är, enligt hvad som framgår af dessa papper,
en rik köpman. Hon kan således hjälpa oss, om hon endast
vill.
— Och det vill hon nog också, därom kan väl icke finnas
något tvifvel. Er mor var en god kvinna, och hennes syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
