- Project Runeberg -  Hjortdödaren /
166

(1912) [MARC] Author: James Fenimore Cooper
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vackert att tala så, men det blir ändå icke lätt att handla på det
sätt du säger. Du är icke ensam i världen, Chingachgook,
hvilket jag däremot är. Wah-ta-Wah är din brud, och henne
får du aldrig öfvergifva, och allra minst om det har kommit
någon skugga mellan dig och mig.

— Wah-ta-Wah är en dotter af delawarerna. Jag talade
med henne om denna sak innan du kom, och hon förstår, att
hennes trolofvade har rätt. Hvart han går, är hon villig följa
honom, och de skola båda vara tillsammans med delawarernas
store jägare, när solen står midt öfver de där furorna.

— Nej, nej, höfding! Vår Herre välsigne och bevare dig,
min käre vän, men hvad du nu yttrar är fullständigt vanvett.
Jag hoppas, att du vill närmare öfvertänka saken och lugnt
öfverlämna mig i Guds hand utan att blanda dig i mina handlingar
eller söka inverka på mitt öde. Det är ju dessutom icke säkert,
att de ämna tortera mig, fastän man ju aldrig vet hvad som kan
inträffa. Det må dock gå som det vill, och du får icke lättsinnigt
sätta Wah-ta-Wahs lycka på spel, delawar. Vore du lös
och ledig, ja då vore det en annan sak. Då skulle jag själf ha
väntat att du, djärft och oförsagdt, skulle från solens uppgång
till dess nedgång ha ströfvat omkring huronernas läger och med
list och förslagenhet sökt göra allt för att hjälpa och bistå mig i
mitt försök att befria mig ur fångenskapen. Men ibland äro
två svagare än en, och man måste taga saker och ting sådana de
äro, icke sådana de kunde vara.

— Hör du, Hjortdödare, hvad ville du väl göra, ifall
Chingachgook befann sig i fångenskap hos huronerna? frågade
höfdingen allvarligt. Skulle du måhända smyga dig in i
delawarernas byar och säga till höfdingarna och de unge krigarne:
Se, här är Wah-ta-Wah, räddad och skyddad, blott en smula
trött af den långa vandringen genom skogarna, och här är
äfven Hjortdödaren, också han trött, men ändå frisk och rask.
Skulle du kunna tala och handla så, min bleke broder?

— Det där var finurligt uttänkt af dig? Det var en fråga,
som knappast en mingo kunde ha framställdt på ett listigare sätt.
Hur har du kunnat uttänka den frågan? — Hvad jag skulle göra?
Nå väl, först och främst är det ju omöjligt, att Wah-ta-Wah
kunde vara i mitt sällskap, då hon ju icke bör hålla sig till någon
annan än dig, och för det andra måste allt ditt tal om trötthet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:23:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hjortdodar/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free