Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öfver den dräkt, hvari hon uppträdde. Hon hade klädt sig i
en dyrbar, guldbroderad brokadklädning ur Tom Hutters kista
och, vacker som hon var, tedde hon sig så fin och täck i denna
utstyrsel, att hennes uppträdande måste väcka allmänt och
stort uppseende.
De vilda, gamla krigarne stirrade på henne som på en
uppenbarelse från en högre värld och ett beundrande »hugh» hördes
från deras läppar. De unge männen kände sig än mera betagna
och till och med kvinnorna läto höra ett beundrande mummel.
Mest betagen var dock Hjortdödaren ej blott af Judiths
strålande yttre utan ännu mera af den likgiltighet för följderna,
hvarmed hon trotsade alla de faror, som hennes uppträdande i
denna krets kunde medföra.
Under några minuter härskade det djup stillhet öfver hela
platsen. Därpå vände sig Judith till Hjortdödaren.
— Hvilken af dessa krigare är den förnämsta höfdingen?
Jag önskar veta det, ty mitt ärende kan ej yppas för en
krigare af lägre rang. Säg huronerna detta och meddela mig svaret!
Hjortdödaren uppfyllde lugnt hennes önskan och huronerna
lyssnade begärligt till öfversättningen af hennes ord. Rivenoak
framträdde strax och talade till Judith.
— Skogens blomma kan tala, sade den gamle listige
höfdingen artigt. Äro hennes ord så angenäma som hennes yttre,
skola de klinga skönt i mina öron.
Detta smicker fördubblade Judiths mod och tillit och hon
smålog.
— Hören mina ord, huroner! sade hon. Edra ögon kunna
säga eder, att I ej hafven någon vanlig hvit kvinna framför eder.
Ehuru jag ej är landets drottning, har jag dock en hög rang bland
blekansiktena och jag tror, att när I sen mig och hören mina ord,
skolen I finna, att jag är en kvinna, som kan göra eder nytta eller
skada, allt efter som I behandlen mig.
Judiths tal öfversattes af Hjortdödaren och åhördes med ett
allvar och en uppmärksamhet, som gaf grundad förhoppning om
framgång åt den modiga unga flickans dristiga plan. Men det
är vanskligt att utgrunda indianernas hemliga tankar, och därför
kände sig Hjortdödaren ej så tillitsfull som Judith. Efter en
tämligen lång paus tog Rivenoak emellertid till orda:
— Min dotter är skönare än Ontarios rosor och hennes
stämma klingar liflig som gärdsmygens sång. Men den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
