Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
målerisk ruin. Vinterstormarne hade rifvit taket af det och
väggbjälkarne voro nu murknade och uppruttna. Kanoterna voro
försvunna och palissaderna fallna i sär, men alla järnslåar och
kedjor voro ännu hela och gjorde fortfarande tjänst. De pålar,
på hvilka kastellet hvilade, voro murkna och grönskade af
mossa och lafvar, och det var tydligt, att ännu ett par vintrar,
ännu några stormar och oväder skulle vara tillräckliga att sopa
hela byggnaden ned i sjön och att låta hvarje spår af densamma
försvinna.
Våra vänner funno också arken, strandad på sjöns östra
strand. Den var full af vatten. Kajutans tak var borta,
plankorna hade gistnat och det återstod endast, obetydligt af dess
tarfliga bohag. På ett multnande träblock hängde ett af Judiths
brokiga band. Med halft vemodiga, halft glada känslor smyckade
Hjortdödaren sin bössa »Killdeer» därmed, liksom hade
den vänliga unga flickan förärat honom detsamma.
Alla tecken tydde på, att sjön icke haft besök, sedan våra
vänner lämnade densamma, och Chingachgook och hans vän
lämnade den ändtligen, försänkta i djupa och allvarliga tankar,
ty denna härliga trakt hade varit skådeplatsen för deras första
bedrifter och återkallade i bådas minne bilderna af rörande
uppträden och af stolta triumfer. Under tystnad fortsatte de sin
väg till Mohawk för att störta sig i nya äfventyr, måhända icke
mindre märkvärdiga och spännande än dem, hvilka vi redan
försökt att skildra för våra läsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
