- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
35

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annan tuggade på en brödbit, men de flesta lågo trött
utsträckta i gräset, halfsofvande, lata.

I väntan på arbetets början satte sig Heikki ett stycke
från de andra.

Inkrupna i en hövålm sutto några fnittrande flickor,
uppvaktade af tre mastiga drängar. Skämtet surrade
och kavaljerernas språk var just icke det blygaste. Men
flickorna — alla utom en — läto sig intet bekomma.
De njöto synbarligen af de mustiga anspelningarne,
ögonen tindrade, tänderna lyste i de röda, skrattande
mun-narne, och knubbiga händer gåfvo herrar kavaljerer en
och annan liten dask, då deras fingrar blefvo för
närgångna.

Men en af flickorna, en blekhyad, blond jänta med
klara, ljusblå ögon och tunn, något gänglig kropp tycktes
icke lika road af samtalet. Med halft nedslagna ögon,
blyg, tyst satt hon där. Rodnaden kom och gick på
hennes finhyllta ansikte vid drängarnes plumpa skämt,
och hon betraktade kamraterna, de fnittrande, knubbiga
flickorna med halft förebrående, nästan oförstående
blickar. Kavaljererna svarade med att tydligen finna henne
ytterst tråkig, och för hennes trots de grofva, röda
händerna och den gängliga, arbetsböjda kroppen ömma och
veka skönhet hade de endast den sanne bonddrängens
själfkära och dumma förakt.

— En hvit blomma bland fett ogräs!... Ett
lilje-blomster! tänkte Heikki och betraktade den okända
flickan med förstulna blickar.

Sedan den stunden fick han henne kär.

Så småningom blefvo de bekanta. Meri fann hos
Heikki något, som hon aldrig märkt hos de andra
drän-garne och som hon knappast gjorde sig fullt reda för,
men som smekte hennes flicksinne och drog henne till
den lille svartmuskige finnpojken med de varma och
ärliga ögonen: en blyg aktning för henne som kvinna.

Och hon fick honom allt mera kär.

Så kom Iwan, ryssen, fräck, ful, tilltagsen och lustig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free