- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
46

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kommissarien började finna situationen obehaglig.
Skulle man hinna fram till Pyhäjoki i tid?

Vägen krökte mot stranden. Och plötsligt, just som
de kört förbi en skogsdunge, öppnade sig för deras
blickar den breda hafsviken med det solglittrande
snöfältet.

— Se! Se! sade Matts kusk och pekade med piskan
utåt isen.

Långt borta på den hvita ytan syntes små svartg
flockar röra sig af och an. Ibland stötte de hastigt
tillsamman. Så skiljdes de. Den ena lilla mörka llocken
gled bortåt, den andra följde efter.. . Andra närmade
sig hvarandra, smälte samman och blefvo till ett mörkt
band, som sakta fördes än hit, än dit. Det var som
om en osynlig hand flyttat de små svarta flockarne fram
och tillbaka öfver isfältet.

— Nylands dragoner och kosackerna mumlade
kommissarien, där han satt på framsätet tjock och bred i
sin varma vargskinnspäls med Matts kusk trängd till
hälften utom karmen.

På slädens baksäte hade skrifvaren Palmqvist fått
sin gängliga lekamen placerad.

Utanpå den trådslitna och fläckiga bonjouren hade
han dragit en gammal öfverrock, blank af nöta och
där den svarta färgen åldrats till grönaktiga skiftningar.

På sin långhåriga hjässa bar han en sliten
räfskinns-lufva, på hvilken möss och mal förätit sig, så den såg
ut, som om den fått skafsår.

Hans långa näsa lyste rosenröd trots tövädret och
på spetsen dallrade en liten klar droppe, som i
solskenet glänste som en regnbågsdiamant.

Prån sydväst hördes alltjämt dånet af kanonskotten,
blandadt med gevärssalfvornas smatter, som tycktes
förflytta sig än hit än dit, än svagt och aflägset, än
plötsligt skarpt, som om skyttarne befunnit sig tätt inpå.

Ju närmare man kom Pyhäjoki by, hvars lilla
träkyrka, omgifven af små grå stugor, lyste hvit där uppe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free