- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
67

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dater, kompani på kompani, med kaptener och
löjtnanter på korta mellanrum.

Sergeanten skuggade för ögonen. Han tyckte sig
känna igen den där lille mannen på den bruna hästen.
Det var... det var ju... hans egen kapten von
Dö-beln, under hvars befäl han kämpat i 1789 års krig och
vid hvars sida han blifvit sårad i skansen vid
Porosal-mi. Nu var kaptenen öfverste och chef för Nylands
regemente, det visste han. Det var alltså en bataljon
af nylänningarne, tillhörande tredje brigaden, som efter
hvad de sårade officerarne sagt haft den värsta dusten
alt utstå på morgonen vid Yppäri och Viiret, hvilken
nu drog förbi hans stuga.

Den lille öfversten syntes dystrare och mera
grubblande än vanligt. Mungiporna voro hårdt neddragna,
och det låg liksom ett uttryck af bitterhet och hån
öf-ver hans skarpa drag.

Men detta märkte icke sergeanten. Han såg blott sin
förre kaptens välbekanta ansikte. Och när Döbeln på
sin häst kom midtför hans stuga, rätade sergeanten ännu
mera på sin gamla giktvärkta kropp, slog ihop
klac-karne med en smäll, gjorde en rask honnör och ropade
så det ekade öfver snöfälten:

— Lefve kaptenen!... Hurrah!

Döbeln såg upp ett ögonblick och ett leende gled
öfver hans sammanknipna mun. Kanske kände han
igen den gamle. Han nickade kort... så var han
förbi.

Nu granskade sergeanten soldaterna. Hvad de sågo
trötta ut! Många blodiga, många sårade, ombundna
kring hufvud och armar. Några rökte, andra mumsade
på brödstycken, ingen yttrade ett ord. Tysta, trötta
marscherade de förbi.

Ett nytt regemente: Tavastehus. Sergeanten kände
igen det på dess öfverste, den storväxte, barske von
Essen, och på en af majorerna, den skäggige Fieandt
med sin korta pipa. Soldaterna hade samma slags uni-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free