Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksam höll sig kaptenen bakom linien, iakttagande
soldaterna. Och märkte han, att någon yngling i ifvern
och spänningen brände af sina skott för hastigt och
utan noggrant sikte, var han genast framme.
— Seså, min gosse, lugn i stormen. Bättre skjuta
en ryss än tio tallstammar. Sikta noga!
Hans muntra ton och oberörda sätt verkade
dämpande på soldaternas upphetsning. Och snart gåfvo de
sig mera tid till sikte och att säkrare iakttaga fienden.
Major Fihlén, som stigit af hästen och lämnat den
åt sin ordonnans, kom gående mellan träden. Det här
gick ju riktigt bra. Hans björneborgspojkar sköto säkert,
och ryssarne skulle nog betänka sig två gånger, innan
de satte öfver den gamla flodbäddens öppna sänka.
Han visste ordern, som Adlercreutz sändt Döheln:
»Uppehåll fienden, till dess trossen hunnit undan!» . . .
Den fördömda trossen hade naturligtvis råkat i
stockning igen. Aldrig var det annat. Dessa lata, sömniga
kuskar kommo ju aldrig tids nog i ordning.
Enligt hvad löjtnant Ramsay — adjutanten —
berättat honom, hade brigadens bataljoner blifvit placerade
så, att lifbataljonen, major Eek, befann sig på andra
sidan landsvägen, utvecklad i jägarkedja i linie med
hans egen; bataljon Grönhagen i reserv nere vid
prästgården, österbottningarne vid kyrkan samt bakom dessa
skvadronerna.
Vid Gertula gästgifvaregård stod löjtnant Gestrin
med två sexpundingar och hade redan börjat attacken
mot det fientliga batteriet, som afbröstat på landsvägen
i skogsbrynet vid Pytilä midt emot.
Första brigaden hade redan afmarscherat norrut.
Den tredje höll stilla på andra sidan älfven.
Snart var skogen så fylld af hvälfvande rökmoln,
att man icke kunde urskilja mer än de tjugu närmaste
skyttarne. Men allt tycktes gå bra. Och ryssarne
aktade sig nog för att sätta öfver den öppna sänkan, där
älfven förr gått fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
