Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Marsch bakåt! Tag betäckning af skogen!
Första och andra kompanierna bilda jägarkedja och
beskjuta gården! kommenderade han.
Det tredje fingo order att sprida sig rundt gården
och afskära fiendens återtågslinie.
Nu skickades en tropp att från närmaste håll hämta
en kanon.
— Sannerligen får man inte underkasta den
strunt-gården en formlig belägring, brummade von Essen.
Snart voro soldaterna tillbaka, ifrigt dragande en
trepunding på en släde. Hästarna hade skjutits.
Kar-larne fingo tjänstgöra som dragare.
Inom få minuter var kanonen inriktad mot gården.
Några välriktade skott. Och porten var sprängd.
Nu stormade finnarne på nytt. Det var som att
springa genom ett skydrag af eld. Men ingenting kunde
längre hejda dem.
Snart voro de inom porten och i husen. Ryssarne
gåfvo sig fångna.
Bland de tagna voro äfven korpral Peter
Petro-witsch, Jeroschka och Iwan. Den sistnämnde föreföll
ovanligt modfälld och ängslig.
Peter Petrowitsch hånade honom.
— Hvad du ser ledsen ut! Tror du kanske vi bli
hängda med de’samma?
— Nej, men . . . men ...
— Ho, ho! Jag förstår. Du är rädd att möta den
där lille fennipojken.
— Rädd! upprepade Iwan något osäkert.
— Heikki hette han visst. Vete helgonen hvar han
nu är.
— Rymma lyckades den rackarn, inföll Jeroschka.
— Och nu har han väl sökt upp sitt kompani. Ja,
ja. Det mötet, Iwan, blir kanske angenämt för honom,
men knappast för dig, menade korpralen.
Iwan teg.
Hans grå ögon voro dunkla af ångest.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
