- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
142

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt den milsbreda hafsviken samt åt Uleåsalos kyrka och
by på udden tvärs öfver. Ytterst enkelt möbleradt, en
fattig kaplansbostad i nordligaste Österbotten. På en krok
vid dörren hängde generaladjutantens gråa kappa samt
den plymförsedda ofantliga båthatten. Några kartor lågo
utbredda på bordet framför pinnsoffan. Af böcker kunde
endast upptäckas Nya testamentet. På nattduksbordet
låg en tidning. Niklason visste, att Adlercreutz endast
hade ringa beläsenhet och icke sinne för sådant. Annat
var det, när man kom in till Döbeln. Där funnos
alltid böcker strödda på .bord och stolar. Det var ett
be-hof för den lille grubblande öfversten, i hvars lifliga
hjärna idéer och planer ständigt trängdes, att föra
böcker med sig, äfven om han icke fick mycken tid öfrig
att bläddra i dem. Men hände det, att en synpunkt, ett
förslag föll honom in, och boken med upplysningar, fakta
och siffror icke genast fanns till hands, blef han
ursinnig och kunde gorma och svära som en kosack, hvars
vodkaplunta man röfvat. Och hvilken blick Döbeln gaf
en, när man trädde in i hans rum! En blick som ett
skott. Och det skottet gick rakt igenom en. För de
ögonen, som blänkte under det svarta sidenbandet, fanns
ingen hemlighet. Och icke var minen vidare välvillig.
Butter och tvär. Men likväl blef hjärtat varmt, när man
såg de tärda dragen, där lidandet ännu dröjde kvar, och
den kärft hopknipna munnen. Och hvad han sade, blef
åtlydt, ögonblickligen, i glädje och med en känsla af ära.
Men förtrolig var han icke.

Då var Adlercreutz lättare att komma nära.

När han nu vände sig om på stolen och betraktade
den unge löjtnanten med en välvillig, litet skälmaktig
min, föreföll han denne som en hygglig onkel, inför
hvilken man med stor utsikt till hjälp ehuru icke utan
skrapa skulle kunna bekänt rätt lättsinniga löjtnantskulder.

— Jag har nyss fått ett bud från kaplanen Mellin
i Revolaks, att ryske generalen Bulatoff ankommit dit
med en styrka af omkring 2,500 man, infanteri, kaval-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free