Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En natt öfverraskade han Lisette, då hon kom ut
från kosackens bostad.
— Jaså, du behöfver nattliga promenader för din
migrän.
— Mon ami!...
Och det blef ett uppträde.
Följande dag ämnade han söka upp Kusoffski och
under någon förevändning ställa till gräl med åtföljande
duell. En af dem var öfverflödig i staden, det kände
han på sig.
Men då han vid middagstiden letade efter honom
på kaféerna, fann han honom ej. Och det upptäcktes,
att Kusoffski lämnat staden. Och med honom
made-moiselle Lisette.
En grankvist slog Niklason öfver hatten. Han såg
upp Hästen gick i skridt. Framför honom låg
landsvägen, mot hvilken skogsstigen mynnade ut.
— Jag tycks då aldrig komma fram till Temmes,
mumlade han. Hej! Hej!
Och han gaf hästen ett rapp, så denne skuttade till
och satte af i halft sken.
Solen hade gått ned och mörkret föll öfver vägen.
Men snön lyste hvit och på den svartblå himlakupan
började stjärnorna tändas.
Niklason frös. Han svepte bondtröjan tätare
omkring sig och stampade i slädbottnen. Nu hade han
icke mer än en half timmes åkning kvar. Snart skulle
han ...
— Hvad är det där för ena? En finsk rytteripatrull?
Sakra ... Kosackerna!
Att vända var dumt. De skulle i alla fall genast
hinna upp honom. I sträckt traf höllo de ned mot
släden.
Nu gällde det.
Niklason drog hästtäcket bättre öfver stöflarne och
låren och sköt ned hatten i pannan.
Nu voro kosackerna inpå släden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
