- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
177

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är rätt. Det visar ett fosterländskt sinnelag.

Prosten bugade sig tacksamt.

— Och delta är Laurentzia — i hvardagslag Lalla.

— Jaså, Laurentzia, upprepade Klingspor, undrande
öfver det ovanliga och högtidliga namnet. — Hvem är
hon uppkallad efter?

— Efter honom, som ... blef kokt.

— Kokt!

Hans excellens stirrade på prostinnan. Hvad
menade hon?

— Ja, eller kanske var det... stekt, tillade hon.

— Stekt!

Nej, nu begrep hans excellens ännu mindre.

Prosten närmade sig artigt, gnuggande de feta
händerna öfver magen.

— Egentligen var det... halstrad, sade han med
en sirlig bugning.

Hvad behagas! Hade man den fräckheten att drifva
med hans excellens fältmarskalken, generallissimus öfver
trupperna i Finland, hans majestäts högt betrodde man
och ställföreträdare?... Ah!... En ljusglimt lyste upp
mörkret i hans excellens hjärna. Kanske menade det
goda folket det där katolska helgonet, som led
tortyrdöden på ett halster. Besynnerlig idé att uppkalla
flickan efter den gamle hedersmannen.

Han förhörde sig härom. Och misstanken befanns
vara grundad. Flickan hette Laurentzia efter släktens
stammoder, som åter blifvit kallad så efter det katolska
helgonet.

Allt eftersom hans excellens åt och drack, steg
färgen på hans fylliga anlete. Gång på gång kallades
flickorna fram, och han skämtade med dem och klappade
dem, så tvillingarne blefvo pionröda af förlägenhet, och
prosten och prostinnan i smyg utbytte förvånade och
bekymrade blickar.

Generalens älskvärdhet blef oroande kärvänlig. I
fall han icke varit en så gammal och högt uppsatt man,

Under sönderskjutna fanor. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free