Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
års man med hårda, stränga drag och myndig gång,
talade ifrigt och poängterade sina ord med korta,
bestämda gester. Han bar öfversteuniform. Den andre,
som syntes något äldre och bar amiralskappa, vände
då och då sitt bleka ansikte med de fina, något veka
dragen mot talaren och skakade sakta på hufvudet.
Han föreföll missnöjd, butter och öfver hela hans
uppträdande låg något högdraget stelt.
— Öfverste Jägerhorn och kommendanten, amiral
Cronstedt, mumlade kapten von Sclioultz.
De båda männen passerade tätt förbi kaptenen. Han
gjorde stram honnör och såg en stund efter dem.
Då märkte han en tredje person, en ung löjtnant,
komma gående från galärdockan. Han tyckte sig känna
igen den hållningen. Det var någonting guppande,
svingande öfver gången.
— Bestämdt är det Fabian Vreit, tänkte han.
Löjtnanten närmade sig. Det var en trettio års man,
mörk med rak hållning och något dyster blick.
— God dag, Fabian! ropade kaptenen.
Löjtnanten såg upp och ett leende af förvåning drog
öfver hans ansikte.
— Von Sclioultz, du här!
— Ja, nyss hitkommen från Svartholm, som
kapitulerat.
— Jag hörde det. Roligt att träffa dig.
De slogo sig ned på en lavett och kaptenen började
utfråga kamraten om fästningen och dess officerare.
Men hvad som intresserade Vreit, var att höra något
om Svartholm och dess kapitulation.
— Hurudan plats var det egentligen? Man påstår,
att vallarne och bestyckningen skall ha befunnit sig i
rätt bristfälligt skick.
— Ah, Gud sig forbarme en sådan fästning, svarade
kapten von Sclioultz med bitter uppriktighet.
— Var den verkligen så dålig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
