Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
te sig, då han, sedan de en kort stund tysta ridit vägen
framåt, hörde en fråga af Jonas bakom sig.
— Märkte kapten den där kosackpatrullen?
Kapten Dunder vände sig häftigt om i sadeln.
— Hvilken kosackpatrull?
— Den där, som visade sig ett tag i skogsbrynet,
medan vi samtalade med de andra.
— Nej, den märkte jag ej. Hvar fanns den?
— Där borta.
Jonas pekade mot skogen i öster.
— Och den såg oss tillsammans med löjtnanten och
hans folk.
— Jag tror så.
— Hm!
Kapten Dunder tog sig en funderare. Det var icke
riktigt bra, att några kosacker iakttagit hans möte
med svenskarne. Tydligen måste det väcka deras
förvåning och misstanke, att ingen strid uppstått, utan man
i stället lugnt samtalat och till slut skilts med handslag.
Hade de något så när fiffiga hjärnor, borde de kunna ana
rätta sammanhanget: att de två fredliga kosackerna
endast voro förklädda.
— Jaså, det var där borta i skogsbrynet, du ...
Han hann icke afsluta meningen.
Ur skogen kom i detsamma ett tiotal kosacker
framsprängande. Förmodligen hade dessa hållit sig
gömda och väntat, till dess löjtnanten och hans folk hunnit
undan.
Nu sträckte de ut i fullt galopp rakt mot kapten
Dunder och Jonas.
Det fanns intet skäl att stanna och invänta dem.
Misstänkte de något — hvilket de sannolikt gjorde —
skulle de snart uppdaga rätta sammanhanget. Så
mycket ryska, för att nu icke tala om Ukrajnedialekt, talade
icke kapten Dunder, att han kunde reda sig i ett
skarpare förhör. Därför föredrog han flykten framför ett
sammanträffande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
