- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
419

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon uppmärksamhet. Flere gånger hade de på afstånd
sett mindre ryska afdelningar. Men då de icke gjort
någon min af att närma sig, hade dessa icke brytt sig
om de två ryttarne.

Att återigen uppträda som kosack i Vasa, skulle
däremot säkert vålla olägenheter. Visserligen kanske de
kunde hålla sig undan den första dagen. Men snart
nog skulle de kvarlämnade ryska officerarne söka upp
dem, och äfven om kapten Dunder kunde hjälpligt reda
sig med ryskan, var han öfvertygad om att talet skulle
röja honom. Hvad skulle han för öfrigt svara på alla
deras frågor? Han hade inga behöriga vare sig
verkliga eller förfalskade papper att uppvisa. Hans
uppträdande borde ovillkorligen väcka misstankar. Han blefve
fängslad och arkebuserad som spion, kanske inför sin
hustrus och sina barns ögon. Nej, intill det ögonblick
han väl var ute på det fria haf måste han uppträda
med den yttersta försiktighet.

Nu hade de endast några mil kvar till Vasa. Det
var på tiden att rollförändringen vidtogs.’

I närheten af Härmä kyrka, fem mil nordost om
Vasa, upptäckte kapten Dunder en bondgård, som
syntes honom lämplig.

Först red han upp på en höjd för att se om några
ryssar funnos i närheten. Inga sådana syntes till. I
stället upptäckte han ett par bönder, som höllo på med
vårplöjning på en åker.

Han red rakt på dem. Så snart gubbarne fingo syn
på kosacken, ställde de sig kappraka, tydligen bäfvande
för hvad som komma skulle.

— Hör I, gode män! sade kapten Dunder på finska.

Bönderna stirrade på kosacken. Han talade finska!

Sicken jäkel till kosack! Nu hade di lärt sej finska
också ... Och där kom en till!.. . Gud vare deras arma
själar och ryggar nådig!...

— Hör I, gode män ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free