Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg hon sömnlös i sin bädd och våndades under
tyngden af den smärta, som hennes kärlek gaf henne.
Det var icke sol och vindsmek och lätt lycka denna
deras längtans tid; men mulen himmel, karga dagar, storm
och byar, som kunde göra hjärtat sjukt och sinnet tungt.
Endast en och annan gång, några fattiga dagar på
hela år, drefvos molnen bort och solen strålade. Och
alla längtans strömmar, som under den långa
ensamheten dämts upp, löstes i ett nu och flödade. Och
mer än någonsin kände de två att de tillhörde
hvarandra och att intet förmådde skilja dem.
Åter kommo mulna dagar med slagregn och storm.
Och åter hviskade förtalet och lockelsen i hennes öra.
Men likväl höll hon fast och sviktade ej. Trots
sorger, bekymmer och svårigheter af många slag,
hvar-till han själf icke var utan skuld, trots ensamhet,
sjukdom och brist höll hon fast, arbetade, längtade och
hoppades.
Hon hade icke behöft mer än sträcka ut ett
lillfinger för att nå den feta kälkborgerlighetens sömniga
lycka i rikedom och lugn. Och alla släktingar skulle
nickat bifall. Men hon ville ej. Ty hon kunde ej — likt
så mången väluppfostrad familjeflicka — sälja sin själ och
kropp för att bli rådande fru i ett välbergadt hem, där
mannen var ett tråkigt, ehuru tyvärr nödvändigt
påhäng, men toaletten och nöjena allt. Hon ville ej. Ty
hennes hjärta var helt, hennes sinne rent och hennes
själ var rik, utan lyte och fläck, och icke bortbytt mot
en kolorerad modeplansch.
Ofta när kapten Dunder tänkt tillbaka till tiden före
deras giftermål, kunde han icke annat än beundra det
modiga, trofasta hjärta, den starka vilja, som fanns
inom denna lilla bräckliga kvinnokropp. Hos henne var
lugnet, fastheten, tålamodet, och därför hade det gått bra.
Själf var han troligtvis icke af så segt och hållbart
virke, trots sin fysiska styrka, sin flödande kraft, sitt
bullrande skratt, »bravuren» i allt hvad han tänkte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
