- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
474

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brinnande bron, fiendeskarorna på stranden. Så sade
han kärft, lugnt, beslutsamt:

— Nå, så få vi väl simma öfver.

Och utan att invänta Adlercreutz svar, vände han
sig om i sadeln, pekade med värjspetsen mot det
smalaste stället af älfven och ropade med en stämma, som
smattrade likt en trumpet:

— Ditåt gossar! Där taga vi oss öfver.

Så vände han sig åter till Adlercreutz:

— Jag ska visa generaladjutanten att vi kunna taga
oss öfver trots den brända hron och att angreppet ej
skall förfelas, sade han lugnt och sprängde bort.

Älfven var här endast ett par hundra fot bred.
Förmodligen hoppades Döbeln kunna vada öfver
liksom fallet var med liere af de finska älfvarne. Ty
knappt hade han nått stranden, förrän han raskt
hoppade af hästen, lämnande åt adjutanterna att taga vara
på den, höjde värjan och ropade med sin gälla,
smattrande stämma: Följ mig! Och kastade sig i vattnet.

Ny Karleby älf hade på detta ställe trängt ihop sig
till en strid fors, som snabbt brusade ned mot hafvet.

Tätt efter Döbeln följde tredje bataljonens tredje
kompani och af detta främst korpral Olagus och Matts
kusk.

Äfven dessa störtade utan betänkande i vattnet,
hållande gevären högt lyftade.

Några tiotal fot sprang Döbeln ut i den grunda
strömmen.

Rykande bränder från bron och ett och annat lik
kom hvirflande förbi.

Plötsligt tycktes Döbeln förlora fotfästet. Han
vacklade och fäktade med armarne liksom mot en osynlig
fiende. Värjan, som han hittills hållit sträckt framför
sig, doppades i vattnet.

Med ens var hela mannen försvunnen. En hvirfvel
hade fattat honom.

Korpral Olagus blef hlek under solbrännan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0474.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free