Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inga. Jo, de hade sin vilja, sitt hopp, sin längtan mot
söder, sin hårda envishet. Det var tillräckligt och det
skulle gå trots forsar och eldar och ett ödesdigert
dröjsmål.
Men att Adlercreutz var ursinnig, kunde lätt förstås.
Han hade verkligen anledning därtill.
Hela tiden hade Döbeln med blicken under stark
spänning följt de simmande, hvilkas hufvuden som fem
mörka punkter stucko upp ofvan vattenytan och
närmade sig motsatta stranden.
Men icke gick simmandet rakt öfver. Trots allt
stretande uppåt älfven fördes de sakta men säkert nedåt
staden, och Döbeln fruktade för att de snart skulle
upptäckas af fienden.
Ibland försvann ett hufvud. Ett mummel hördes
bland soldaterna på stranden:
— Nu sjönk den!
... Hvem var det?
... Heikki, tror jag.
... Stackare! Orkade icke längre.
... Forsen tog honom.
... Se där! Han har kommit upp igen.
... Hvar?
... En bit längre ned.
... Och se där! Nu försvann Andreas.
... Han dök som en andunge.
... Kommer opp på annat ställe.
Snart visade sig också långe studentens hvitgula
hufvud ofvan vattnet. En hvirfvel hade tagit honom
liksom Heikki och som förut Döbeln och dragit dem
under.
Hade det endast gällt en fredlig simtäflan skulle de
på stranden stående roat sig med vadhållning.
Situationen var synnerligen lämplig, spännande och
intressant. Hvem kommer först? Heikki... Andreas? ...
Nå alla stranden?... Sjunker någon?... Skall
fienden upptäcka dem?... Hvem segrar, vi eller ryssarne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
