Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kapten Dunder höll på att berätta för de två
åhö-rarne om sin audiens hos kungen.
— Hur dant var det? inföll kapten Gyllenbåga.
— Hvilket? frågade Dunder.
— Majestätet.
— Jaså det... Jo, det var konstigt nog, det är det
minsta man kan säga.
— Tokigt?
— Något ditåt. Att vår älskade kung icke är fullt
klar i sin högvälborna knopp, torde vara säkert. Jag
trodde knappast, att kungen verkligen var så underlig
som han tedde sig. Och att få den mannen att ta reson
och begripa ett klart skäl är omöjligt.
— Jag har hört något liknande, mumlade kapten
Gyllenbåga och tog sig en duktig pris snus.
— Hur gick det till vid audiensen? frågade
adjutanten, som tydfigen var mycket intresserad af denna
episod.
— Hur det gick till, upprepade kapten Dunder och
sköt en blick mot norr, där just Furusundsgattet
öppnade sin smala port. — Jo, maken till audiens hos ett
majestät har jag då aldrig kunnat tänka mig.
Han tände pipan och satt tyst en stund, småleende
vid erinringen af sitt möte med hans majestät.
— Det var icke svårt att erhålla audiens hos hans
majestät, började kapten Dunder. Så fort det anmälts,
att en officer anländt med depescher från
fältmarskalken, blef jag genast insläppt i kungens arbetsrum. Men
att det var hans majestät, jag såg framför mig, kunde
jag i första ögonblicket ej få klart för mig. Snarare
trodde jag det var en slags vålnad.
— En vålnad! utbrast kapten Gyllenbåga och
adjutanten.
— Ja, hans saliga majestät Karl XII:s vålnad, ty
så tedde sig synen.
Kapten Gyllenbåga och adjutanten stirrade på
berättaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
