Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lille soldaten midt emot hvarandra och samtalade,
medan fartyget i spetsen för flottiljen styrde öfver Ålands
haf hän mot Finland.
Elsa Bernius, yngsta dottern till prosten Bernius i
Äppentuna socken, var tjuguett år gammal. En liten,
något satt figur med långt öfverlif och kraftiga ben,
hvilket senare genast märktes på hennes säkra och viga
gång.
Hon hade verkligen något pojkaktigt i sitt utseende:
den lilla lustiga uppnäsan, som så lätt kunde rynkas
vid minsta förargelse, den tämligen stora munnen, med
hvilken hon, så prästdotter, ung dam, konfirmerad och
hemligt förlofvad hon än var, ännu ej glömt att göra
de mest fruktansvärda och komiska grimaser. Men de
stora, gråblå ögonen, som ibland kunde se så
märkvärdigt allvarliga och ärliga ut och strax därpå så spydigt
skälmska, skilde hennes utseende från de andra
soldat-pojkarnes. Dock icke så, att dessa märkte något. Det
kunde endast stundom komma för dem en halft
omedveten känsla af förvåning öfver den uppmärksamhet och
hänsynsfullhet, hvarmed de lyssnade till hvad den där
lille skägglöse pojken sade och ville. De visste icke att
denna känsla berodde på att den lille soldatpojkens själ
var mera utvecklad och mera invecklad än deras, att
hennes lif varit rikare och mera växlande, hennes
omdöme och människokännedom mera mogna än dens, som
från gesällbänken direkt stuckits in i leden.
Soldatrocken missklädde henne ej. Och ingen anade
att dessa raka skuldror, detta breda bröst och dessa
kraftiga ben tillhörde en kvinna.
Det enda skulle möjligtvis varit en liten, föga
märkbar insvängning vid knäna. Men det var ju många
bland landtvärnsvraken som voro kobenta.
För två år sedan hade Elsa Bernius sammanträffat med
Ragnar Gran, då denne som ung fänrik en sommar
vistades på en liten gård i närheten, tillhörig hans farbror.
Hela sommaren voro de tillsammans, i skog, på sjön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
