- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
637

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett ögonblick vände sig Döbeln om och såg mot
skogshöjden, där Adlercreutz höll. Ingen adjutant
syntes komma sprängande därifrån med order till anfall.

Lika godt! Adlercreutz fick säga hvad han ville.

— Major Grönhagen! ropade Döbeln.

Denne skyndade fram.

— Andra bataljonen går till anfall mot torpen där
borta. Löjtnant Blume med jägardivisionen främst.
Marsch!...

Major Grönhagen saluterade och red bort till sin
trupp.

— Andra bataljonens kompanier!... Formering
till bajonettanfall.r. .. Jägardivisionen i teten! Framåt!

— Hurrah! Hurrah!

Och likt träffade af en elektrisk slöt störtade
kar-larne upp och intogo sina platser.

Bataljonen ordnade sig till attack.

— Framåt!...

Främst rusade jägardivisionen med fänrik Blume
i täten. Tätt efter dem följde kaptenerna von Konows
och von Kothens kompanier.

Konow tuggade mustascherna. De gråblå ögonen
med den hårda blicken stodo stela under rynkade bryn,
och han såg lika vred ut, som då han rökt major
Fih-léns utmärkta cigarr i Lumijoki by. Hans kalfaktor,
korpral Brask, som sprang i närheten bredvid sin
lialf-tropp, hade ögonblicket till ära lagt in två oerhörda
tuggbussar i sin breda mun och den stubbrakade
underläppen putade ut, så huden stod spänd som trumskinn.
Af pur ifver tittade han i kors. Dess mera
fruktansvärd tedde sig Brasken.

Mot de grå torpen gick stormen. Alla skreko, alla
hurrade. Ingen hörde skotten och kulornas hvisslande.

Det var som att springa mot ett skydrag af eld.
För hvart tionde steg stupade en karl. Det var som
ett hvinande band af kulor slagit emot de stormande.

— Lycka till, bror, och Gud bevare dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free