Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liket, som var upphängdt på pålarna, hade blifvit
neddraget, men låg ännu ofvan jord. Och det första
bönderna gjorde, var att begrafva den döde tillsammans
med andra lik, som de funno bland ruinerna.
Fram på middagen återvände de kompanier, som
förföljt fienden ned mot Keturi, och nu fingo ändtligen
soldaterna hvila och mat.
Dubbla ransoner utdelades och snart flammade
kok-eldarne öfverallt i marken. Grytorna sattes på,
kar-larne lägrade sig rundt omkring och insöpo fläsksoppans
doftande ångor.
Döbeln hade just gått in i sitt kvarter för att äta
middag, då adjutanten anmälde, att en kurir anländt
från högkvarteret.
— Hva fan nu då! utbrast Döbeln och gaf
befallning att kuriren skulle insläppas.
Det var en ung löjtnant och han hade ett bref att
framlämna.
Döbeln bröt brefvet och läste. Och ett drag af
glädje spred sig öfver hans bistra drag.
— Det var ju inte precis oförtjänt, mumlade han
och stoppade skrifvelsen i fickan.
Brefvet innehöll en underrättelse om, att hans
majestät, på grund af öfverste von Döbelns visade
tapperhet i slaget vid Lappo, behagat i nåder utnämna denne
till riddare af Svärdsordens stora kors.
Detta utgjorde en sällsynt utmärkelse och var det
något vedermäle, som Döbeln satte värde på, så var det
iust Svärdsordens stora kors.
Han blef verkligt glad.
— Soppan kallnar, öfverste! Kom och ät nu!
hördes värdinnans röst från det angränsande rummet.
— Låt soppan kallna. Har icke tid att äta. Har
annat att göra, svarade Döbeln.
— Men maten!. ..
— Stäng dörren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
