- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
758

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hetsig herre; han fick nöja sig med Svärdsordens stora
kors.

Nu höll den nye generalen på åstranden strax vid
bron och såg rycka an de två bataljoner savolaksare,
som under den gamle fryntlige major Tujulins befäl
blifvit kommenderade som förpoststyrka till Alavo.

Savolaksarne tillhörde Cronstedts brigad och voro
hans favorittrupper. På åbolänningarne, som förut
innehaft förposten vid Alavo, men skyndsamt dragit sig
tillbaka, hvarför de fått uppbära mycket hån och
klander, litade han ej så tryggt på, som på sina käcka
savo-laksgossar.

Augustihimlen var mulen. I öster stego mörkblå
åskmoln upp och det artade sig till regn.

Då de främsta kompanierna hunnit fram till bron,
lät Cronstedt dem göra halt.

Och vänd mot bataljonernas långa led af soldater
höll generalen ett tal:

— I kännen alla, mina vänner — yttrade han med
stark stämma — hvad som händt åbolänningarne på
det ställe, dit I nu gån, så att jag ej behöfver nämna
något därom. General Gripenberg och jag ha kommit
öfverens att utvälja de två pålitligaste bataljonerna att
skickas dit i deras ställe. Jag har ej tvekat i mitt val,
och jag hoppas, att I svaren mot detta förtroende.

Soldaterna höjde höga rop:

— Ja, ja. Vi skola ej svika. Generalen kan lita
på oss . ..

Major Tujulin ropade:

— Lefve general Cronstedt, vår tappre chef.

Och från bataljonernas led kom ett rungande brus:

— Hurrah!... Hurrah!

Både officerare och soldater blefvo ytterligt
uppeggade af generalens korta tal, hvari han antydt,
att han ansåg savolaksarne som de tappraste. Och
hvarje man beslöt för sig själf att ej svika utan kämpa
in i döden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0758.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free