Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i vägen med generaladjutanten. Något ovanligt måtte
ha händt, eftersom denne såg så ond ut.
— Hur står det till, general? hälsade Essen.
Adlercreutz stirrade ett ögonblick ursinnig på
honom. Så sade han:
— Nu är fan lösl
— Hvaba?
— Hans excellens har blifvit galen.
Nu var det Essens tur att stirra på Adlercreutz.
Och det gjorde han en god stund. Så sade han sakta
och innerligt:
— Nå, det var då väl. Kanske vi nu slippa honom.
— Hå, hå! Tro inte det.
— Men om han är galen? invände Essen sakta.
— Åh, så farligt är det väl icke. Men nog kan
man kalla en öfverbefälhafvare galen, som efter sådana
segrar som vid Alavo och Kauhajoki förlorat modet och
prompt vill lly undan igen, norrut, mot Gamla Karleby,
mot Uleåborg, vete fan hvart!
— Och det vill hans excellens?
— Precis.
— Men hvarför?
— Fieandt har återigen fått smörj, denna gång vid
Karstula.
— Jaså, gubben har fått smörj igen. Han är då
alltid illa ute.
— Knappast underligt, då han har så liten styrka
att sätta upp mot fiendens öfvermakt och icke får
nödvändig förstärkning.
— Och för denna dumhets skull — att underlåta
hjälpa Fieandt, då nederlaget kunde förbytts i seger,
vill nu hans excellens tåga norrut liksom i vintras.
— Ja.
— Men jag förstår icke riktigt.
— Saken är lätt förklarad .. .
Hela tiden hade de stått stilla, endast gestikulerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
