- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
849

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

... Här kan man väl tala ut sitt hjärtas mening?
afbröt sig Lejonhielm och kastade en forskande blick
på åhörarne.

— Tala han ut! Det kan näppeligen bli värre än
hvad vi själfva sagt hvarandra, genmälde major Fihlén.

— Nåväl, återtog Lejonhielm lugnad, vårt älskade
och något underliga för att icke säga litet tokiga
majestät synes mig förena en sällsam och utomordentlig
grad af inbilskhet, parad med en lika utomordentlig
dumhet eller kanske rättare sagdt fanatism...

Från major Fihlén hördes ett grymtande:

— Just så... just så. Det är att träffa hufvudet
på spiken .. . ackurat.

— Och därför kan man ju lätteligen föreställa sig
hans majestäts häpnad och vrede, då han i den mörka
höstkvällen mötte spillrorna af de flyende trupperna.
Som sagdt afsattes öfverste Boye hastigt och lustigt utan
möjlighet till undersökning och själfförsvar, gardena
degraderades från rangregementen till de lägsta af alla.
Man kan tänka sig de högadliga officerarnes harm vid
denna orättvisa ...

— Han borde akta sig, hördes ett mummel från
major Fihlén.

— Hur sa majorn? vände sig Lejonhielm till honom.

— Jag sa, att kungen borde akta sig för att
uppväcka mera harm och vrede för att icke säga förakt
inom armén och hela landet än han genom sina
vanvettiga tilltag redan gjort. Hvem vet hvad framtiden
kan bära i sitt sköte för denne kung, som vi fått för
vår likgiltighets, vår slöhets och våra synders skull.
»Svenskarne äro ett trögt släkte men fullt af hetsigheter»,
sa redan gamle kung Gösta, och han kände nog sina
män. Och »krukan går så länge till brunnen, att den
slutligen spricker», sa Gustaf II Adolf, och han var just
ingen sämre karl. Undi’ar just. .. undrar just... hvad
man kommer att taga sig till med vårt nuvarande
majestät, ty . .. ty . . . och .. . och . . . äöh . ..

Under sönderskjutna fanor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0849.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free