Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Varbergs f.d. Slott och Fästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARBERGS F. D. SLOTT OCH FÄSTNING.
9
En episod från fästningens utrymmande må här få
sin plats. När den från tornet å Slottskyrkan nedtagna
ringklockan skulle transporteras från fästningen och dess
siste kommendant Jacob Kjell Bennet fick se inskriften
på den samma, förbjöd han dess bortförande förrän han
meddelat sig med vederbörande och erhållit ytterligare
order. Inskriften hade nemligen följande hot: «Till
Varbergs slott jag höra må, Gud straffe den mig tar
derfrå.» Kommendanten fann sig tillfredsstäld af det
svar han härom fick: »hotelsen har endast afseende
på fiender«, och lät den derefter bortföras.
Härefter förföll fästningen efter hand allt mer och
mer, ehuru den ännu nyttjades till fängelse för
brottslingar och försvarslöse. Då Varbergs stad ämnade
ombygga hamnen, sökte den och erhöll tillstånd att dertill
få taga sten från fästningen. Den yttre
stenbeklädna-den nedbröts från murarne, hvilka derefter nedrasat på
flere ställen; grafven kring fästningen växte igen, husen
förföllo till tak och inredning och den förut så
respektabla fästningen hotade att blifva en grushög.
Då väcktes på riksdag det förslag att, då man
behöfde ett straffängelse, iståndsätta fästningen och deri
inrymma lifstidsfångar. Riksdagen gillade förslaget, det
Kongl. Maj:t ock godkände. Härefter gafs befallning
att upphöra med all vidare rasering. Riksdagen
beviljade medel till iståndsättandet af de gamla byggnaderna,
uppförandet af nya samt igenmurandet af en del
underjordiska hvalf och gångar. Arbetet bedrefs så, att det
gamla Varbergs slott och fästning kunde 1848 öppna sina
portar för lifstidsfångar.
I likhet med andra rikets fästningar hade äfven
Varberg, under den tid den var krigsfästning, varit
förvaringsort icke blott för krigsfångar utan äfven för
politiska och andra för svårare brott dömde. Vi vilja
efter dess kyrkoböcker och fångrullor nu redogöra för de
märkvärdigaste bland dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
