- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
22

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fängelsets styrelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

FÄNGELSETS STYRELSE.

hvilken sistnämnde dock endast hade rättighet att dömma
till straff för mindre förbrytelser; dock understäldes domen
merändels fångvårdsstyrelsens pröfning.

Det svåraste straff, som var en följd af fånges
förbrytelse, var att han mistade sina ostraffade år såsom
fångarne benämnde det. Lifstidsfånge hade rättighet att
söka nåd efter vissa år, när han derunder icke blifvit
dömd för brott emot fängelsets lagar. För olika slags
brott fordrades olika antal år, som han varit ostraffad,
för att få söka nåd. Så erfordrades 10 «rena år» för
stöld, subordinationsbrott, blodskam och tidelag; 12 à 15
för mordbrand och dråp samt 20 för mord. Hade nu
t. ex. för stöld lifstidsdömd varit ostraffad i 9 år, men
på det 10:de blifvit straffad, så förlorade. han sina 9 s. k.
rena år och först efter 10 år derifrån, om han varit
derunder icke straffad, kunde han få söka nåd.

Detta var en stor tillökning till straffet för sjelfva
brottet och skulle varit nära nog omenskligt, om det
till-lämpats på alla brott mot fängelsets ordningsstadgar. Men
såväl kommendanten som fångvårdsstyrelsen iakttog vid
tillämpningen af denna påföljd all möjlig moderation och
billighet. Sådana förbrytelser, som vittnade mer om
obetänksamhet och ett häftigt sinne än om ondska och
öfverläggning, blefvo icke belagde med denna påföljd, utan
efterskänktes, om fånge visade ånger och derefter
ådagalade godt och pålitligt uppförande. Vid den s. k.
generalmönstringen, som årligen hölls af Generaldirektören,
brukade sådan fånge anhålla, att den honom ådömda
bestraflningen måtte borttagas ur straffrullan. Fick han
då af kommendanten godt vitsord om uppförande, så
beviljades hans anhållan.

Det är klart att till föreståndare (direktör) och
öfrige tjenstemän vid ett lifstidsstraffarbetsfängelse
erfordras serskildt qvalificerade personer. Det är icke nog.
att desse äro ordningsälskande och ega den gåfva att
med sin personlighet väcka respekt och förtroende, utan
de måste äfven vara menniskovänner, utrustade med in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free