- Project Runeberg -  Lifvet i ett svenskt straffängelse under 1860-talet samt Ett samhällets olycksbarn /
121

(1893) [MARC] Author: Hampus Frans August Lönegren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIT RELIGIÖSA TILLSTÅNDET.

121

till mig: «det var en förfärlig predikan pastorn höll
annandag jul; jag har sedan dess icke haft någon ro i
min själ; mitt stora brott har alltjemt fördömt mig. Ja,
det var sannt pastorn sade: hit har mina brott fört mig.
Så går det menniskan, när hon glömmer Gud, förgäter
faders och moders samt lärares förmaningar!» Här
stannade han ett ögonblick, men fortsatte sedan häftigt och
under den största själsoro:

«0, att jag kunde tillbakakalla de flydda åren och
på nytt börja lefva!

Men nej, det är omöjligt — ingen dag, ingen sekund
deraf kan återkallas! — hvad som är gjordt derunder,
kan ju ej heller blifva såsom ogjordt.

Så har jag ju en allsmäktig och rättfärdig Gud, som
både kan och skall straffa mig för mina brott och
synder! — Kunde jag ändock gömma mig för honom —
kunde jag tillintetgöra mig — och detta oroliga hjerta,
som klappar så våldsamt i mitt bröst!

O nej, jag känner att, huru mycket jag än söker
döfva det oroliga, stormande hjertat, så lyckas det icke

— det blir deraf blott så mycket oroligare.

Men, om jag utsläcker mitt lif — om jag gjorde mig
en snara, fäste den i fönstergallret, lade den om halsen

— det vore ju då slut med mitt lif efter några ögonblick

— och sedan man är död, har man ju icke mera någon
känsel! — den der oron i mitt bröst skulle ju upphöra?

Nej — bibeln talar ju om en matk, som aldrig dör —

— om en eld, som aldrig släckes! (Besinnande sig.)

Men hvad visshet har man, att denna bok —
pekande på Nya testamentet, som låg framme — talar sannt?
Talar den icke om, att solen stått stilla och således går,
då de lärde nu påstå att det är jorden som går?

Talar nu bibeln på ett ställe osanning, huru kan jag
tro den, när den talar om evigheten? Har den en gång
och i ett sagt en Jögn, så kan den ju hafva sagt mera,
som icke är sanning?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:27:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hllifvet/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free