Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Det religiösa tillståndet inom fängelset - Fängelsets tillfällighets-Poet - Julvers 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
POETEN.
På törnvuxen stråt under korset nedtryckt,
Med krossadt och blödande sinne,
Min ande af stunden har blifvit hänryckt,
Att åter ge lif i mitt minne,
Åt hänsvunna fröjder, från gladare dar,
Då Julen för mig ock en glädjefest var.
Då allting så vänligt och kärleksfullt log,
Kring telningen späda och lilla,
Hvars hjerta af oskyldig glädje blott slog
Bland ljusen och blommornas villa,
Då lifvet sig tedde ett Edén af frid,
Inunder de menlösa lekarnes id.
Men ack hur förändradt nu allting det är!
En motsats nu visar sig lifvet,
Emot på den tiden — så rolig och kär —
Söm mig nu en drömbild blott blifvit;
Dock, vexlingar måste i lifvet här ske,
För urskiljning utaf dess fröjder ocb ve.
Att sucka och ängslas, det gagnar ju ej —
Var derföre lugnt, du mitt hjerta!
Ej är här ditt lidande evigt — o nej!
Det är blott en vanskelig smärta,
Som doften af Sarons välluktande ros,
Balsamiskt kan lätta och jaga sin kos.
Det ligger en aning förborgad deri —
En vink af det tröstande hoppet,
Som uti ett trefaldigt själeharmoni
Mildt talar till anden i loppet,
Om något gudomligt och herrligt och skönt,
Se’n lifvet sitt slutmål vid grafven har rönt.
Uti detta hopp, hvari Guds-sonen bor,
Och ler med sin fridfulla toning,
Den ödmjuka anden enfaldeligt tror,
Uppå en fullbordad försoning,
Och ser deruti glad en himmel fullsatt
Af tallösa Julljus i lidandets natt.
Och fast af en omild och kärlekslös verld
Som håller i fjettrar mig sluten,
Jag ser mig inunder min mörkhöljda färd
Bespottad, föraktad, förskjuten,
Ar jag med Guds vilja dock tacksam och nöjd,
Och helsar dig välkommen Jul, med din fröjd!
Och ofvan det blå, hvarupp suckarne gå,
Deruppe i hinielska zonen,
Hvar englar i chor sina guldharpor slå
För Honom, som sitter på tronen,
Min ande sin fägnad och Julglädje har,
Vid minnet af friden i barndomens da’r.
G.O.S. Wr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
