Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Fångens enskilda lif bland kamraterna - Den förtrampade fosterlandssonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161 FÅNGENS ENSKILDA LIF.
Den förtrampade fosterlandssonen.
Från lifvets olyckshöjd, med tårfullt öga
Jag blickar rädd i denna verlden ned,
Hvars höga sàmhällsftmder aktat föga
Att trampa ner mig på rnin vandringsled;
Som gjort sitt allt, för anden vilseföra,
Att under färden kunna mig förgöra.
Med häpnad slås mitt sinne, känslan såras
Vid taflan af mitt lifs erfarenhet,
Vid tanken på, min varelse skall spåras
Här, ibland en så kallad mensklighet,
Som blott kan hata, plåga och förtrycka
Och le, vid att den krossar nästans lycka.
Mitt Fosterland! Om jag dig så kan kalla,
Säg, om mot en din son, du handlat rätt,
För han har råkat, likt med men’skor alia
Att fela — som kan ske båd’ fort och lätt,
Helst när som nöd, ett hjerta dertill bringar;
Ty ut sitt kraf natur’n af alla tvingar.
Är det din lag — till fädrens helgd-och ära,
Din religion hvarmed du dyrkar &ud,
Att gränslöst hat till fallne likar bära,
Att göra spe af deras klagoljud,
Är på så sätt ditt samhälle fullgörer
Hvad som dess pligt som kristligt här tillhörer?
Ej tårar runnit, intet blod har flutit
För mina handlingar i flydda dar.
Ej ens ett bröst en enda suck uigjutit
Hvartill jag någon orsak gifvit har,
Dock mig, liksom en brottsling stor, du lastat
Och skonlöst ned uti en afgrund kastat.
Säg, har du ej, än i din vredes villa
Ditt arma offer fyllest trampat ner,
Har ej din hämndlust än sig hunnit stilla,
Vill utaf mig du ännu hafva mer?
Så utkräf då, hvad dig som blot ses brista —
Kräf ut, kräf ut till hjertats blodsdropp sista!
Jag vet, att nog du det dock icke finner
Uti ditt hat och din omensklighet.
Änskönt du ser att offrets blod förrinner,
Tycks du ej nöjd dock i din hjertlöshet;
Att nästan plågad se — syns lustspel vara
För dig, och din förmätna marknadsskara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
