Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN.
15S)
händer, för att de må, genom förkunnandet af ett sannt
Guds ord så, att det träffar samvetet, på samma gång,
som det upplyser förståndet och rörer hjertat, arbeta,
enligt Hans uppdrag, på mensklighetens förbättring och
pånyttfödelse.
Och se vi hän mot kommande slägten och önske,
att de måttè blifva bättre än vi och det nuvarande
slägtet, börje vi då att grundlägga detta verket -— d. v. s.
börje vi då på att söka bilda kristliga hem, ty det är
endast i sådana hem, som en kristlig barnauppfostran kan
meddelas. — Vill man detta, så må man först och
förnämligast börja att gifva våra flickor — de kommande
mödrarna — en sannt kristligt religiös uppfostran, och
icke såsom nu ofta sker, uppfostra dem i flärd och yt
lighet eller endast till en rodocka för mannen. Ty
hurudana mödrar skola vi då få och hurudana
uppfostra-rinnor? Visserligen är uppfostran båda föräldrarnes sak
och icke blott modrens. Olika fördelad är den uppgift,
som fader och moder hafva härvid, allt efter dèras
serskilda art och natur, sådan den är gifven af Gud åt
mannen och kvinnan. A. Monod säger i någon af sina
skrifter: «Man kan säga, att den största inflytelse, som
finnes på jorden, så väl till det goda som till det onda,
är doldt i kvinnans hand. Historien bekräftar det, ehuru
historieskrifvarne icke alltid säga det.» Vi tillägga: När
Gud har ett altare i modrens hjerta, då har han ett
tempel i hela familjen. Häraf kunne vi då sluta till,
huru vigtigt det är, för uppfostran, att vi få mödrar, som
äro sannt kristligt religiösa.
Vi måste serskilt betona, att uppfostran är
föräldrarnes sak. De kunna undandraga sig
undervisningsskyldigheten, men icke uppfostran. De kunna visserligen skaffa
sig hjelp vid uppfostran, men det sista ordet dervid
tillkommer dem och det sista ansvaret hafva de.
Att äfven skolan skall och bör bidraga till barnens
uppfostran, få vi väl antaga såsom gifvet. Fråge vi då,
hnru bar skolan uppfattat denna dess plisrt neh hum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
