Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Samhällets pligt att söka förekomma brotten och hvad det i detta afseende har att göra (den preventiva fångvården) - Kommunen och Fattigvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
DEN PREVENTIVA FÅNGVÅRDEN. 15S)
småningom föras in på brottets stig. «Nödens väg och
brottets stig, De gå hvarandra nära».
Alla civiliserade länders lagstiftning har derföre sökt
att förekomma och lindra fattigdomsnöden. Så finna vi
af d. Hel. skrift, att den Mosaiska lagstiftningen påbjöd
åtgärder till den fattiges bispringande och sökte mildra
svårigheterna i den obemedlades belägenhet. För detta
ändamål fördelades landet i stammar och familjer,
lagstiftades det om klangåren, förordnades det att man vid
skörden skulle afstå en del af all frukten åt de fattige samt
påbjöds, att man skulle älska sin nästa såsom sig sjelf.
Det åsyftade ändamålet, att motarbeta fattigdomens
tillväxt, vans ock härmed; ty Judarne hade få eller inga
tiggare under inflytandet af deras theokratiska styrelse.
Då de fingo konungar (efter David) förändrades
förhållandet; ty många af konungarna roffade till sig andras
arfvedelar, och ansågo folkets egendom såsom sin.
Derigenom skapades fattige och ökades antalet af dem. När
Judarne kommit under främmande öfvervälde, Babylonien,
Persien och Rom, blef tillståndet i detta afseende ännu
sämre. Man antager, att fattigdomsnöden var orsak till,
att de förmögnare då anslogo- tionden till de fattiges
bistånd. Deras kasuister berätta,n att man’under
föregående tider dertill endast äfstått 40:de eller 30:de
penningen;
Efter Moses exempel vidtog sedan andra länders
lagstiftning åtgärder till de fattiges understödjande. —
Egyptierna, som insågo, att lättjan mer än de fleste andra
orsaker förer till fattigdom, tålde licke tiggare och
lösdrifvare, under hvilken förevändning som helst. De, som
öf-verbevisades derom och icke ville arbeta för det
allmännas räkning, när sådant arbete bjöds dem, straffades med
döden. — Ungefär samma åsigter om tiggeriet hade både
Grekerna, Romarne och Germanerne. Tacitus berättar,
att Germanerna sänkte lättingar och dagdrifvare ned i
djupaste pölarrie i deras träsk och läto dem omkomma
genom ett dödssätt, som liknade deras overksamma lef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
