Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
JBTT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN. 244
stol; om han icke stundom i sömnen och under drömmen
tyckte sig se den blödande brödren; svarade han, att
han aldrig deröfver känt någon ånger eller förebråelse,
ty han hade gjort rätt uti att hämnas för en liden
oförrätt och han skulle alltid hämnas på den, som
förfördelade honom med ord eller gerning. Det är ju icke
annat än sjelfförsvar att vi hämnas, tillade han; och djuret
liksom menniskan försvarar ju sig, när det anfalles?
Menniskan skall ju handla efter de tio budorden; gör
hon icke det, så gör hon orätt, och för det orätta skall
hon straffas. Och straffad blir hon, såsom jag för mitt
brott blir straffad af samhället, men har detta rätt att
straffa mig för en förbrytelse mot sig, så har jag väl
ock rätt att straffa den, som förbryter sig mot mig. Man
säger att Gud skall straffa, men hvad är Gud? Jag
känner ingen annan Gud än naturen och de lagar, som
regera verlden. Och blir man icke straffad genom dessa
lagar, så äro vi menniskor skipare af rättvisa
och’verkställare af straffet. Läran om försoningen, om ett lif
efter detta och uppståndelsen, förnekade han och ansåg
såsom barnasagor, dem man uppfunnit för att hålla
folket i tyglen. Biblen ansåg han för en god bok och
menade, att i den var förvarad forntidens åsigter om rätt
och sanning och att den var författad af de lärde på den
tiden; men att den icke alltid skulle njuta lika anseende
som nu, ty tillade han: det skall nog framdeles framstå
ännu lärdare män och desse skola gifva oss ännu bättre
åsigter om menniskornas pligter mot hvarandra. Att den
icke var Guds ord, enär ingen annan Gud finnes än
naturen, var ju solklart, sade han.
Att det skulle blifva ett svårt arbete, att nedbryta
ett sådant religionssystem, faller af sig sjelf, helst han
fordrade bevis, som af förnuftet kunde gillas. Jag fann
snart, att han var en stor beundrare af naturen och dess
stora herrliga verk, och kom på den tanken, att sjelf
ställa mig på samma ståndpunkt och derifrån utgå vid
mitt omvändelseverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
