Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett samhällets olycksbarn, en lifsbild af C. O. Andersson, hvilken afrättades i Landskrona den 6 mars 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247 ETT SAMHÄLLETS OLYCKSBARN.
Jag var innerligen glad öfver det vunna resultatet
af våra saratal och ansåg nu stunden vara inne att med
Guds skrifna ord anfalla hans otro. Jag började åter
lemna honom någon biblisk berättelse att öfverläsa och
begrunda. Sedan han redogjort för denna, höll jag
deröfver ett fritt andeligt föredrag med serskild tillämpning
på honom sjelf. Jag gladde mig åt det allvar han eg’
nåde åt denna sysselsättning och gjorde mig godt hopp
om hans återförande till Gud. Men en händelse
inträffade nu, som utöfvade ett störande inflytande på
Andersson.
En medfånge, den olycklige C., som satt på
War-berg för mord å sin modermoder, hade fått det företräde
framför sina medfångar, att han fick bo i en enskild cell.
Då A. en dag skulle gå ut i fånggården att hemta frisk
luft, sammanträffade han med C. De kommo i
ordvex-ling med hvarandra och C. sade något, som stötte
Andersson. Hans hämndebegär återkom och han sade,
att han icke kunde glömma denna förolämpning, utan
skulle hämnas.
Ett sådant yttrande af Andersson injagade alltid
förskräckelse hos den det gälde, ty man visste,; att hade A.
sagt, att han skulle hämnas, så gjorde han det.
C., som icke fick tid, att vidare samtala med A.,
emedan vaktkonstapeln kom och förde A. i fånggården,
och således icke heller kunde försona sig med honom,
besökte mig genast och omtalar, att A. vill mörda honom.
Jag lugnade C. och rådde honom, att blott den
dagen icke gå i A:s väg, så skulle jag nog ställa saken
till rätta. Ja, men han mördar mig bestämdt, sade C.
Lita på mig, sade jag; och om C. icke går honom
i vägen, innan jag hinner samtala med A., så svarar jag
bestämdt för C:s lif.
Eftermiddagen samma dag, sedan jag skiljt mig vid
mina göromål på embetsrummet, gick jag att besöka
Andersson. Redan första blicken på A. sade mig att hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
