Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Hon ansågs nn för full växt mö, ehuru hon knappast
fyllt femton år. Bjälbolagmannen var konung Eriks
man, men då denne måste fly, drog sig lagmannen
tillbaka från politiken för en tid. Konung Erik var
hos sin morbroder, konung Valdemar i Danmark, och
Knut den långe härskade i landet. Lagmannen satt
stilla på sin gård, missnöjd måhända, men utan att
synbarligen göra sin frände Knut något förfång.
Bå red en vacker dag Knut den långe med ett
par hundratal af män in på BJälbo gård. I hans
följe var Sune Erengislesson. Den mäktige
lagmannen gjorde gille för sin kunglige gäst. Välfägnaden
var värdig den rike och storättade lagmannen, värdig
en konung. Om aftonen gjorde ungdomen danslekar
i salen. Bland de andra tärnorna syntes där en blek
och smärt skepnad, tyst och försagd och stel till sin
hållning i den styfva dräkten af gyllenduk. Det var
den föräldralösa Holmfrid Ingemarsdotter till Jämjö.
Konung Knut ville säkert fästa Sune
Erengislesson vid sig, oeh han erbjöd honom den bleka mön
och hennes rika arf. Sune tänkte mera på det
senare än på den förra, då han antog tillbudet. Efter
möns samtycke spordes icke, det ansågs falla af sig
själft. Om hon blifvit tillfrågad, hade hon nog icke
nekat. Herr Sune var en vän man, han förde sig
höfviskt; och det föreföll Holmfrid långt ifrån
af-skräckande att vara hans husfru. Då sluppe hon
dessutom att återvända till klostret. Den lilla cellen
där var så tyst och kall, stengolfvet i kyrkan så hårdt
att knäböja på, kosten så knapp och abedissan så
frikostig på gisslingar, fastor och vakor. Holmfrid
skulle med glädje hafva hälsat som sin befriare hvarje
man, hvilken räddat henne från det dystra klostret
och fru Ragnhild och fört henne hem till hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
