Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På Stensö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
alltid Bin kappa på sig, och pä det isöndriga spännet
syntes blod,» tillade han.
»Nå, kan icke din matmors spänne hafva gått
sönder och kappan, därigenom obrukbar, blifvit
lämnad hemma och fru Holmfrid tagit en annan?»
»Men blodet, gode herre?» invände svennen.
»Blodet? Kan icke det sönderbrutna spännet hafva
sårat din matmors hvita fingrar och blodet kommit
därifrån?»
Tore småsven, med det vanliga tillnamnet
Spring-opp, teg, men skakade sorgset på hufvudet.
»Och hästen, herre?» sade han.
Herr Sune klappade honom vänligt på axeln.
»Fru Holmfrid är sitt husfolks afgud,» sade han,
vänd till de öfriga herrarne, »och hvad kan vara
naturligare? Hon är vän och mild, och folket känner
henne sedan barndomen. Bry ten följde hennes fader
Ingemar, när han föll i härtåget mot hedningarne där
i österväg. Han förde hem hans vapen och den sista
hälsningen till hans husfru, som under tiden födt en
dotter. Han öf ver tog nu gårdens hela skötsel, och
när hans husbondes dotter snart nog äfven blef
moderlös, tyckte han sig vara liksom hennes fader. Nu
får han se hennes kappa, och i hans galna hufvud
spöka stigmän och röfvare. Han drager ut på
spaning efter den försvunna och skickar min småsven
att rida till Stensö för att väcka uppståndelse äfven
här. Och här äro alla genast färdiga att rusa åstad,
utan att ens tänka på den dagvard, som väntar oss.
Och så, när vi komma till Jämjö, skrattar fru
Holmfrid åt allt vårt bråk och är den första att kalla oss
fåvitske.»
»Utan tvifvel är det förståndigt sagdt,» sade herr
Harald Anundsson på sitt lugna, godmodiga sätt. »Herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
