- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
96

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

gånger blifvit fördröjd, och så drog min man ut på
jagt med Harald Anundsson på Stensö. Jag fruktade
att vara förrådd och sände bort Barbro, på det hon
icke skulle kunna anklagas med mig. Men allt
tycktes lyckas. Jag gaf flyktingen min egen häst, jag
följde honom till stallet och där bredvid är en
bakport ut genom muren. Jag såg till, att han kom
öf-ver grafven, och jag följde hans färd på min snabba
häst med mina ögon. Då känner jag, huru någon
fattar mig i armen. Det är min man. Han sporde,
hvem mannen vore. Jag nekade att svara. Då drog
han sitt svärd och skar af mitt hår. Han slet
kappan af mig och talade Tiårda ord. Han sade, att jag
vanärat hans namn och skändat hans säng, och han
skilde sig från mig. Hans svärd skai- upp mina
kläder pä ryggen, och så stötte han ut mig från mitt
eget odal och böd mig gå bort och. aldrig mera sätta
min fot på Jämjö mark. Jämjö, som jag förverkat
och som nu tillhörde honom.»

Biskopen hörde henne med stigande harm. »Och
så dömde han dig ohörd fränka?»

»Jag svarade icke på hans frågor,» genmälte
Holmfrid stolt. »Hvad svar skulle jag gifva på en
dylik skymf? Och nu, frände, ser du, att jag nu
mera är ingen. Magister Nicolaus fann en halfdöd
tiggerska i snön, han förde mig hem, hans hustru
vårdade mig som sitt eget barn. Men när du, frände,
skulle besöka staden, var deras hus för trångt. De
bådo Elsa att taga mig till hennes faders hus. Elsa
är min vän sedan den tid, vi båda tillbragte i Askaby
kloster. Hon igenkände mig och kallade mig
Holmfrid Ingemarsdotter. Förut var jag ingen. Jag mälte
icke, jag grundade öfver hvad som händt och undrade,
hvem jag var. Jag ägde icke ens anstiindiga kläder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free