Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
jag rättvisa. Sune Erengislesson har förklarat sig skild
ifrån mig — vare det så — men jag återfordrar mitt
gods, och en gång, frände, förr eller senare —»
Hon höll inne och tystnade.
»Men,» inföll biskopen, 2>en man kan icke skilja
sig vid sin hustru. Äktenskapet är oryggligt, tills en
af makarne skiljes från detta jordiska.»
»Nu talade du fåvitskt, frände,» genmälte
Holmfrid. »Vet jag icke mer än en, som blifvit skild vid
sin hustru. Till och med konungar vet jag, som så
hafva gjort.»
»Då hafva de begärt skiljobref hos den helige
fadern i Rom,» sade biskop Laurentius. »Det är blott
han, som kan upplösa ett så heligt band som
äktenskapet.»
»Då hade Sune icke heller rättighet att skilja sig
vid mig.»
»Det hade han icke, men han trodde sig hafva
det. Han trodde, att den man, som red ifrån Jämjö
på din egen häst och för hvilken du själf öppnade
porten, var din älskare.»
»Äfven den förmodan var en skymf,» genmälte
Holmfrid stolt.
»Du nekade honom svar,» vidhöll biskopen.
»Låtom oss icke tvista om, hvad jag gjorde och
hvad jag bort göra. Det, som skett, står icke att
ändra. Sune har förskjutit och skymfat mig. Jag
var kanske icke alldeles utan skuld, men hans var
långt större. Jag är icke sinnad att tillgifva, och jag
vill hafva mitt odal åter. Vill du förhjälpa mig till
min rätt? Vill du, fastän en andlig man, blifva min
vän?» Hon såg bedjande upp emot honom. »Du vet
nu sanningen. Det, som är sagdt, är allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
