Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En fiskefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
sen, när det är dag, och så skyndar den in i nätet,
och där finner den det lugnt och vill gärna
dväljas där.»
»Du talar i gåtor,» sade Gudmund förundrad.
»Jag talar, såsom morfar började,» svarade hon.
»Men låtom oss då få se fisken, morfar!» sade
Sigrun, som sökt i båten, utan att finna någonting.
»Näten äro ju icke ens fuktiga,» tillade hon. »I
måtten hafva lagt ut dem långt bort, då de redan
hunnit torka.»
»Ja, det var ganska långt bort,» bekräftade den
gamle Sigurd. »Men vi ångra icke den färden. Eller
huru, Barbro?»
»Nej, morfader.» Och så skrattade hon åter
muntert.
Gudmund och hans syster sågo förundrade, än
på hvarandra^ än på morfadern och Barbro.
»Saken är den,» sade Sigurd Storskägg med
hemlighetsfull min, »att jag denna gång lagt ut mina nät
på torra landet. Jag lade icke ut dem för att lura
mig till en fångst, jag lade ut dem för att fria en
fisk, som satt uti andra trolska garn, och som jag
ville hjälpa därutur. Och det lyckades. Eller hur,
Barbro?»
»Ja, morfar.»
»Ja, det här blir ingen klok på,» sade Sigrun
och kastade med nacken.
»Men nu skola vi icke blifva harmsna, Sigrun,»
sade morfadern och tog flickan om hakan. »Vi skola
söka att förklara oss. Barbro var fisken. Hon satt
fången i fru Holmfrids nät — fru Holmfrid troddes
vara död, men förtrollningen varade ändå. Och fastän
hon nog sprattlade och ville ut ur nätet, lyckades det
icke. Men nu är hon fri igen, och fru Holmfrid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
