Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begrafning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-243
rörda och sorgsna, flere gråtande. Därpå följde tvänne
korgossar med rökelsekar och slutligen fader
Eene-dictus i full mässkrud, med det dyrbara viaticum i
handen, som fru Irmegards man en gång förärade
kyrkan vid Skäldovik.
Folk strömmade till från alla sidor. De gingo
vägen fram under böner och tårar. Själfve fader
Benedictus syntes upprörd. Nu voro de redan på
borggården, nu gick skaran in i huset. En
knäbö-jande menighet fyllde förstugan, trappan och yttre
rummet, innanför hvilket fru Irmegard hade sitt
sof gemak.
Fader Benedictus, företrädd af korgossar med
rökelsekar, gick in till den sjuka. Han bar hostian
högt upplyftad. Fru Irmegards ögon strålade, då hon
såg de heliga nådemedel^ som hon trodde sig vara
dömd att försaka i dödsstunden. Hon gjorde ett
tecken åt fader Benedictus att närma sig henne. Hon
ville bikta sina synder, men hon kunde blott med
möda framstamma: »Jag är en syndfull människa.
Må Gud förlåta mig mina synder för hans sons död
och helgonens förböner.»
Fader Benedictus såg, att detta var det högsta,
som hon kunde säga. Han meddelade henne
syndernas förlåtelse i kraft af sitt ämbete. Därefter
började han att läsa mässan. Han tog hostian ur
viaticum, han andades på den och gjorde korstecknet
tre gånger däröfver, hvarefter han sade: »Hoc est
cor-pus meum!*»
Fru Irmegard följde med andaktsfull tro hvarje
hans ord, hvarje hans rörelse. Hon mottog den
heliga hostian såsom vägkost till evighetens land.
Detta är min lekamen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
