- Project Runeberg -  Fru Holmfrid /
254

(1895) [MARC] Author: Mathilda Lönnberg With: Vicke Andrén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begrafning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

-254

träddes tåget till kyrkan. Men biskopen med sina:
klerker hade ridit förut för att kunna mottaga liket
vid kyrkogårdsporten och följa det in i kyrkan.
Under hela tiden tonade Skäldoviks kyrkklocka. Efter
båren kommo Holmfrid och de grannar, hvilka
infunnit sig, samt slutligen fru Irmegards tärnor och de
underlydandes hustrur och barn.

Kistan nedsattes i koret^ och brinnande vaxljus
stodo rundt omkring. Nu tystnade klockringningen,
ty mässan skulle läsas. Därefter bestänkte fader
Benedictus kistan med vigvatten och kringdoftade den
med rökverk. Biskopen vigde själf med tre skoflar
mull sin systers döda kropp till hvila i grafven och
till uppståndelsen på den yttersta dagen. Sedan han
slutligen läst några korta böner, föll kyrkklockan ånyo
in med sin klagande ringning. Kistan bars bort och
nedsänktes i den graf vid sidan af koret, där fru
Irmegards hänsofne man, herr Emund Eriksson, redan
fått sitt sista hvilorum.

Intet öga var utan tårar, ingen fanns af de
tillstädesvarande, som icke kunde minnas, att fru Irmegard
tröstat, hjälpt eller rådt honom.

Då menigheten lämnat kyrkan, stannade biskopen
på kyrkans tröskel och höjde sin manliga stämma.
Han kungjorde för de underhafvande, att det varit
fru Irmegards sista vilja att skänka sina återstående
ofria friheten, och lofvade biskopen dem att till nästa
ting för detta ändamål låta vidtaga alla nödiga mått
och steg. Han uppmanade dem äfven att icke glömma
bedja för sin döda matmoders själ. En mässa skulle
läsas för hennes själaro, först hvar trettionde dag till
detta årets slut och sedan på årsdagen af hennes död.
På den dagen skulle man sjunga och bedja för henne
»intill domen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:34:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/holmfrid/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free