Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Budskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-277
hafva andra ord för att förebålla eder, livad jag
anser vara eder plikt. Men nu är jag stum.»
Holmfrid vände sig om och lämnade rummet.
Hade Sune vunnit på sin sida fader Benedictus?
Och hvad var detta för budskap, som hon fått höra
i den döda fru Irmegards ställe? Hvern skulle landa
vid Skäldovik? Och biskop Laurentius, som icke
åter-komme!
Holmfrid gick och uppsökte husdejan och
omtalade för henne, att hon fått ett underligt budskap,
att någon skulle komma dit, men hon visste icke
hvem. Hon frågade husdejan, om denna hört, att
fru Irmegard väntat någon. Ja, fru Irmegard hade
en gång sagt, att måhända någon skulle komma från
gutarnes land. Hvem det var, visste icke den gamla
tjänarinnan, men att det var någon, som fru
Irmegard önskade taga mycket ståtligt emot, det hade hon
tyckt sig förstå.
Holmfrid undrade mycket. Tanken därpå kunde
likväl icke fördrifva den oro, som hon kände för Sune.
Hon gick icke till kyrkan med kransen, utan sände
den med en af korgossarne. Hon vågade icke rida
utom borggården, men där red hon understundom fram
och åter på sin kopparfux. Tiden blef henne
mycket lång.
När därför en vacker dag den gamle Sigurd
Storskägg syntes komma upp från stranden, blef hon
helt glad och sprang honom till mötes.
»Nej, se fader Sigurd!» ropade hon redan på
af-stånd. »Välkommen till Skäldovik! Det fägnar mig
mycket att få se ett så kärt ansikte.»
»Tack, tack fru Holmfrid!» svarade den gamle och
tog hennes båda händer, som hon räckte honom, i
sina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
