Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskop Laurentius i klostren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
315
en tid omkring i skogarne såsom en utlage Men
sedan kom han hit och inträdde i klostret. Det
finnes ingen starkare man bland alla bröderna, icke
heller någon som ålägger sig strängare botöfningar. Han
fastar och beder oaflåtligen, han gisslar sig som ingen
annan, och nu senast har han aflagt tysthetslöfte.»
»Och allt detta för att glömma en kvinna!» tänkte
biskopen, men högt sade han blott, att han undrade,
om sådana löften, som fråntaga människan ett af de
företräden, som hon äger framför djuren, kunna vara
Gudi behagliga.
Suno såg förundrad på biskopen. »Visserligen
är hvarje försakelse, som vi frivilligt ålägga oss för
att kufva våra begär, ett trappsteg till himlen.»
Biskop Laurentius motsade honom icke, utan
bytte om samtalsämne. Han talade om den gamle
Stephänus och hans ifver att sluta sitt verk. Abboten
instämde i hans framställning, att det vore en
obotlig skada, om icke den gamle brodern finge fullborda
sin af skrift af den helige Hieronymus, hvartill han
fogade så prydliga randornament.
»Men,» sade abboten med någon otålighet,
»hvar-för vill han icke lära någon af de andra bröderna
sin förträffliga konst? Den kommer att dö med
honom, och det synes mig dock vara skada. Tänkte
han så mycket på Guds ära, som han föregifver,
kuf-vade han väl sin egen vilja och läte någon annan
lära.»
»Det torde vara sant,» sade biskopen, »jag skall
tala med honom därom.»
Sedan afhandlade de klostrets angelägenheter, en
gåfva af jord, som borde bekräftas med vittnen för
Ställd utom lagen, fredlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
